Premier League är som ett svart tjutande tåg genom vilken löjlig snöstorm som helst.

Premier League är som ett svart tjutande tåg genom vilken löjlig snöstorm som helst.

De säger att VM är över. Men ett VM tar egentligen aldrig slut.

Fabio Grossos sista straff i finalen mot Frankrike är bara några knapptryck bort.

De bildsatta minnena blir en tidsmaskin tillbaka till den 9 juli 2006.

Samma kommer det vara för miljoner argentinare (över hela världen) efter en av de mäktigaste VM-finaler som världen skådat.

I filmen för nya expekt som rullade under VM säger jag att VM handlar om matcher som blir till minnen för miljoner människor.

Vissa matcher spelas inte bara i närtid och i nuet, utan blir legender redan medan de pågår.

Matcher som blir till minnen och legender som sedan kommer leva vidare i berättelserna från de som var med, som var där, som kastades mellan det där saliga hoppet och den där nattsvarta förtvivlan.

Låter det en aning högtravande?

Gärna det.

Fotboll, och kärleken till den, är alltid lite lätt rörande och högtravande.

Nu är vi i tillbaka i den andra glittrande världen, ligafotbollen och givetvis är det England som visar vägen.

Premier League är som ett svart tjutande tåg genom vilken löjlig snöstorm som helst.

När mitt älskade Serie A fortfarande ligger i soffan med en halväten panettone-kaka bredvid sig, gör sig PL klar för nystart.

Tidigare idag såg jag i mitt flöde bilder från Juventus träningsanläggning. Eller det var egentligen bara en bild. Det var bara Federico Chiesa där. Han har varit långtidsskadad och drog igång lite tidigare.

Resten av spelarna kommer senare i veckan. Ungefär när Premier League hunnit spela fem omgångar till…

För i England är det matcher så gott som varje dag hela vägen fram till nyår…

Jag är en av de få som inte alltid och på riktigt förlorat min själ till England. Men jag älskar att utmana mina fördomar och mina trötta inbillningar. Därför har jag med nöje plöjt alla matcher som spelats i England under julen och att se Brighton (och Chelsea) spela fotboll är sannerligen en fröjd för ögat.

Det finns en gemensam nämnare här och det är Östersunds före detta tränare Graham Potter.

Jag hade glädjen att få samtala med honom i samband med en bok jag skrev 2020 och mötte en jordnära, dedikerad och mycket varm människa som lyckades med den vackra konsten att både låta lyssnade, bestämd, solidarisk och målinriktad på samma gång. Han talade tydligt men lågt. Han var närvarande men bestämd. Tänk att ta omvägen via Östersund för att sedan leda ett av världens allra största flaggskepp, Chelsea.

Och bibehålla den där solidariska blicken på hur man anser att fotboll ska spelas.

Det känns nästan overkligt att tänka att han för inte alls länge sedan stod vid sidlinjen vid ett konstgräs i Östersund och huttrade inför en match mot Halmstad…

Potters resa är också en hoppfull sådan. Det går att ta sig hur långt som helst om man är beredd att både bibehålla sin dröm, lyssna och sedan arbeta stenhårt för att få alla dessa delar att landa snyggt i samma pussel, att se de olika bitarna falla på plats.

Engelsmännen är galna. De spelar på både nyårsafton och nyårsdagen. Som fotbollsälskare älskar jag den galenskapen. Den är nog i själva verket heller inte galen, utan känns helt rätt.

Vilket antagligen bara bevisar att även jag är galen…

Birros Spel:

Jag tippar lite i linje med krönikan här ovan. Brighton slår Arsenal på lördag.