Att krossa fördomar i Manchester

Att krossa fördomar i Manchester.

Till skillnad från många andra är jag inte uppvuxen med engelsk fotboll.

Med en italiensk farsa och en poets ömtåliga och blödande hjärta har Serie A alltid varit polstjärnan att följa.

Fram till i lördags hade jag aldrig varit på en Premier League-match.

Jag tror det är viktigt och nödvändigt att hela tiden utmana sina stereotyper och sina fördomar. Om vi inte gör det, om vi bara sitter i samma lilla inrutade sandlåda med andra som tycker, tänker och älskar som vi, kommer det sluta med att vi aldrig tänker en enda ny tanke, eller får känna en enda ny känsla.

Vi blir en slags intolerant liten sekt med samma unkna luft i våra lungor.

Vi behöver alla utmana våra fördomar och att åka till Manchester och England handlade för mig om att våga göra just det.

Jag är uppväxt och fostrad med musik från Manchester. Joy Division var med och räddade livet på mig som överkänslig, ömtålig och grubblande yngling.

Staden Manchester var verkligen långt mycket häftigare än jag hade vågat tro. Fabrikerna, broarna, gränderna, gatorna vittnade både om en tid som flytt och om en framtid som redan är här.

Det är något med stolta städer som vågar vara en smula sentimentala över sitt arv och sin historia.

På matchdagen fick jag en guidad tur inne i Manchester Citys arena. Det var verkligen som att kliva in i den stora ark, det gigantiska hus av oupplysta rum som en klubb som Manchester City är för en man som följer dem sporadiskt och lite då och då.

City är en av världens i särklass bästa fotbollsklubbar. Det jag slogs av under mitt besök var hur starkt och innerligt man bibehåller sin historia. Min fördom hade kraxat om att en sådan stark klubb med sådana enorma tillgångar kanske hade tappat i själ och ande. Som om allt det nya skölja rent i allt det som varit.

Men både staden Manchester och klubben Manchester City genomströmmas av en innerlig respekt för sin historia.

Jag kom till insikt om att det krävs ett visst underhållsarbete för en klubb av Citys dignitet att bibehålla doften av solbränt gräs, av det genuint folkliga. Det KAN vara lätt att glömma varifrån man kommer när man växer och når framgång.

Det är enkelt att byta passionen mot ära som det heter i den där sången…

Alla klubbar byggs från en och samma sten. Passionens glödande klot. Det finns inget annat sätt att bygga en fotbollsklubb.

Det går att bygga nya etage, byta arena och namn på den. Det går att bli såld och bli rikare än allt och alla.

Det går att förvandla en varsam segelbåt till ett toppmodernt krigsfartyg. Men det är ändå samma vind som går i samma segel, i Citys fall i ljusblå sådana.

Ingen ifrågasätter att den moderna fotbollen har stora utmaningar. Men att faktiskt resa till Manchester och träffa City på Citys villkor fick mig att ana och känna värmen från den glödande sten som byggt även denna numera gigantiska klubb.

Denna helg reser jag till Milano för att hälsa på Inter. Ser mycket fram emot det.

Ni kommer hitta en text om det på denna plats nästa vecka.

Speltips:

Fina matcher i Serie A helgen. Jag har äran att se Inter-Udinese på plats och tror på hemmaseger där. En annan häftig match spelas tidigare på lördagskvällen när nykomlingen Monza (som är årets stora överraskning så här långt) möter Milan hemma. Monza styrs ju numera av Milans två ikoner, Silvio Berlusconi och Adriano Galliani… En känslomässig tillställning på många olika sätt. Det var ju Berlusconi och Galliani som byggde Milan till en av världens i särklass bästa klubbar under ett antal år.