Allsvenskan- En välmående 99-åring

Nästa år fyller vår älskade Allsvenska 100 år.

1924 Ibland känns det som om jag varit med från början. Men vi sparar min åldersnoja till min stackars terapeut…

Jag dansade in på de allsvenska arenorna (mestadels ett tämligen ödelagt Nya Ullevi när mitt älskade Örgryte spelade inför några tappra följare i rafflande matcher mot Grimsås, Halmia och IFK Malmö… Det var så glest med folk att man kunde höra sina popcorn-påsar på långsidan tvärsöver. Och detta var ändå i viss medgång. Förlorade Öis en match visste man att många av dem som orkat sig dit skulle stanna hemma nästa hemmamatch. Samma sak om det regnade. Öisare har alltid varit rätt kräsna, om man vill uttrycka sig välvilligt…

Givetvis fanns det gigantiska höjdpunkter även under de här åren. De två SM-finalerna mot IFK Göteborg 1985 (som Öis vann och därmed blev svenska mästare) tillhör ett av mina allra vackraste fotbollsminnen överhuvudtaget. Blåvitt var grymma vid den här tiden. De hade vunnit UEFA-cupen 1982 och vann den IGEN två år senare, 1987, så det var onekligen en gigantisk bedrift av Öis att sno åt sig det där guldet.

De följande femton, tjugo åren blev en slags vandring över ett gravfält. Stora, otympliga arenor i betong runt om i Sverige och knappt en käft som brydde sig. Många gånger var den mediala rapporteringen runt en allsvensk fotbollsmatch på sin höjd tolv sekunder i Sportspegeln i SVT och ett resultat över två mikroskopiska rader i kvällstidningen SENT dagen efter matchen.

Jag tror det kan vara nyttigt att få det tidsmässiga perspektivet när vi idag får njuta av det fulländade konstverk som är en allsvensk fotbollsmatch. Intresset är större än någonsin. Det produceras podcasts, webb-tv, analyser, texter, intervjuer, möten oavbrutet och hela tiden, för alla lag, i alla alla situationer, inför och efter varenda match. Det är som att ha klivit ut ur ett dovt mörker och rakt in i en upplyst festsal.

Men ta aldrig det vi får uppleva med den allsvenska fotbollen just nu för given. Det är människor som offrar tid, kärlek, passion och energi för att hålla denna eminenta europeiska toppklass inför, under och efter matcherna.

Jag har arbetat dagligen med den allsvenska fotbollen sedan 2017 och det är något av det vackraste och värdigaste jag fått göra i mitt yrkesliv. Det är ingen hemlighet att mina rötter är fast förankrade i den italienska fotbolls-myllan men att rapportera runt den inhemska fotbollen är en gåva, en ynnest och en välsignelse. Det är en väldigt välmående 99-åring som möter oss med matcher hela sommaren, varje vecka.

Till helgen har vi en hel del fina matcher. Bland annat Halmstad-Värnamo och Elfsborg- IFK Göteborg (årets sensation mot årets totala fiasko så här långt).

På måndag är det ett möte som spelas i dödsskuggans dal. AIK reser till Varberg för att försöka få ljus vind i sina sotsvarta segel. Samma kväll, måndag, är det också Djurgården-Malmö FF. Rydströms mannar fick stryk av Mjällby hemma sist och Djurgården lyckades vända och vinna borta mot Värnamo.

Lovar att bli dramatiskt på alla fronter. Allsvenskan är en gåva som fortsätter att ge, oavbrutet.