Ställ klockan! Det är VM!

Ställ klockan! Det är VM!

Jag ställer klockan till VM-premiären mellan Nya Zeeland och Norge.

Den här gången går VM i fotboll på sommaren.

Hos oss. I Auckland, där premiären spelas, sitter publiken i täckjackor och mössor. VM i fotboll ger oss alla en chans att lyfta oss ur vår europeiska ankdamm.

Inramningen är fantastisk. Nya Zeeland har inför matchen inte vunnit en enda VM-match. I jämförelse är Norge givna favoriter.

Inför turneringen såg jag ett längre reportage om de deltagande länderna. Nästan samtliga lags representanter och spelare talade om glädjen i gruppen, kollektivet som en urkraft. Man känner hur publiken där i Auckland blir en varm, kärleksfull vind i ryggen när hemmafavoriterna anfaller.

Och som de spelar. Jag hade väntat mig en parkerad buss, ett Norge som en frustande nordisk våg som sköljde över ett allt mer tröttkört hemmalag.

Men Nya Zeeland spelar snabbt och finurligt hela vägen. Framförallt spelar man modigt. Det finns ingen ängslan alls i deras spel. Om de varit nervösa inför den här matchen, som rimligtvis är den största som många av de någonsin spelat, så märks det inte alls.

Målet i början på andra halvlek är ett rent konstverk. Man måste älska att målskytten, Hannah Wilkinson faktiskt ÄR konstnär.

Vid sidan av (och redan innan) sin fina fotbollskarriär har hon dedikerat sökt sin konstnärliga kallelse och fått resa runt i världen och måla och dekorera arenor, byggnader och mycket annat. Hon har bland annat varit med om att måla utsidan på Eden Park, just den arena där hon häromdagen gjorde mål på, och skänkte sitt land sin första VM-seger någonsin.

Hur coolt är inte det? En fotbollsspelare, som också är konstnär, skapar mästerverk utanför arenan, på den, med sina målningar, och avgör sedan en VM-premiär med ett livs levande konstverk på planen.

Älskar sådana historier.

Nya Zeeland kostar till och med på sig att missa en straff men vinner ändå. Norge är bleka som spöken. Man får en chans att kvittera på övertid men missar och utöver det saknas glädje, tempo och engagemang. Det är anmärkningsvärt uselt.

Det är ett äventyr att följa VM för damer. Jag nås ibland fortfarande av hysteriskt trötta fördomar om damfotboll. I början tog jag den fighten och försökte få dessa insnöade medmänniskor att förstå det storslagna och fantastiska men numera tar jag inga fighter alls. De kan sitta i sitt idiotiska mörker.

Vi andra kan med glädje och entusiasm följa VM som pågår hela vägen till 20 augusti.

Jag älskar som bekant Italien och i år spelar de i samma grupp som Sverige, Argentina och Sydafrika. Sverige är skyhöga favoriter. I Italien har folk ÄNTLIGEN börjat få upp ögonen för damfotboll. Man är långt ifrån många andra länders öppna och nyfikna blick, men det går (om än väldigt långsamt) åt rätt håll.

Fotboll är en demokratisk nyckel. ALLA äger rätten till vår älskade fotboll. Min dröm är att detta VM verkligen får ALLA att upptäcka, uppskatta och älska fotbollen som spelas.

I helgen kliver Sverige in i turneringen när man möter Sydafrika. Sätt klockan på 07 på söndag, brygg dig lite kaffe och heja fram detta svenska landslag till en bra start på VM. Passa även på att kolla in alla grymma odds här på nya expekt.

Under helgen spelas det även en hel del grymma allsvenska matcher så laddar nya expekts app nu med en gång om du inte gjort det.

Marcus Birro