Vilka blir vi när det verkligen gäller?

Vilka blir vi när det verkligen gäller? Hur vi agerar, vad vi väljer att göra, när vi ställs inför en utmaning som först kan verka omöjlig, är vad som definierar oss som människor.

Författaren Marcel Proust, kanske främst känd för historien om madeleinekakan, brukade hävda att man bygger en roman, men också ett helt liv, som en katedral. Det tar alltså tid. Det är ett omfattande arbete som egentligen aldrig blir färdigställt. Man får helt enkelt bestämma sig att det ÄR färdigt. Annars finns det alltid en millimeter kvar att utsmycka.

Poeten Tomas Tranströmer skriver om att det inom oss andra öppnar sig oändliga valv och att vi aldrig blir färdiga med någonting, vi kommer egentligen aldrig fram. Och det trösterika är att det är som det ska. Vi behöver bara förstå det. Vi behöver förlika oss med detta faktum. Varenda resa vi startar i det här livet pågår i det oändliga. Vi kommer aldrig fram. Varenda krön, varje kulle vi erövrar och sätter ner vår flagga på, kommer vi behöva lämna. Inget är vår för evigt. Det finns ingen sorg i det. Det bor ett hopp i förståelsen av att det är så.

Eftersom jag nu slår rekord med litterära referenser i en text om fotboll så väljer jag att citera poeten Pär Lagerkvist som skriver: “ Allt är givet människan som lån. Allt är mitt och allt ska tagas ifrån mig. Inom kort ska allt tagas ifrån mig…”

Missmodigt? Nej, exakt tvärtom. Det är en påminnelse om det outsägligt oerhörda i att vi är på den här jorden. Var här! På riktigt.

På lördag och tisdag spelar Sverige två helt avgörande fotbollsmatcher. Först väntar Estland borta och på tisdag är det Österrike hemma. Sverige behöver vinna båda de matcherna för att drömmen om EM 2024 ska fortsätta leva. Att segla i medvind är lätt. Att köra bil på en öde motorväg i timmar är enkelt. När allting rullar som det ska kan man ta sig fram genom livet i sömnen. Men när det mesta krånglar, när molnen drar ihop sig på himlen, när utmaningarna envisas med att svepa undan benen på en, det är så och då man testas, både enskilt och som grupp.

När Italien vann VM-guld 1982 startade gruppen ett verbalt krig mot media. Jag glömmer aldrig att en rubrik lät “Italien kräks på er.” Laget vägrade prata med en enda journalist och stängde in sig, byggde gruppen. Den enheten, vi mot idioterna på hemmaplan, berättade flera spelare efter guldet, var det som enade gruppen, som fick laget att gå hela vägen.

När Italien vann VM 2006 hade precis omfattningen av skandalen “Calciopoli” uppdagats. Gli Azzurri var ett hatat landslag. Det var många i Italien som tyckte landslaget skulle bojkotta VM för att inte skämma ut sig själva och landet. I en klassisk teve-intervju efter matchen satt Gattuso i kalsongerna och förklarade att man aldrig hade vunnit VM utan skandalen på hemmaplan. Varför? Den svetsade samman gruppen. Vi mot världen.

När Italien vann EM 2021 hade landet precis genomlidit pandemin. Italien drabbades skoningslöst av covid. Även nederlaget mot Sverige i Milano 2017 återkom flera gånger i intervjuer och samtal efter guldet.

Det är i motgång, under tryck, efter förluster som vi definieras som människor. Det är då chanserna till en ny chans, ett nytt äventyr, en ny möjlighet, paradoxalt nog öppnar sig.

Sverige har en lång väg till EM. Men det är en väg. Den finns där. Det värsta vore att bara stanna, slå dumt läger, trixa upp ett idiotiskt tält, gnälla över laguttagningar, gnälla över förluster som är lika döda som grus. Det enda man kan göra är att ta chansen när den kommer. Och i fotboll kommer den alltid. Det kommer som bekant alltid en ny chans. Den chansen är två till antalet de här dagarna. Först lördag, sen tisdag. Ta den chansen, Låt hoppet gro. Låt aldrig utmaningen du står inför äga dig. Det finns alltid en chans, alltid en värdig möjlighet.

Missa inte heller att Nya Expekt höjer oddsen i samband med Sveriges matcher mellan klockan 15-17 på lördag och 17-19 på tisdag.

/Marcus Birro