När Fabio Cannavaro sade sanningen till Lars Lagerbäck

Jag var på allsvensk upptaktsträff i veckan. Jag minns en tid när knappt ens de som spelade brydde sig om Allsvenskan. Idag är det en folkrörelse som inkluderar hundratusentals människor. Inte minst har det mediala intresset exploderat. På den tiden fick man på sin höjd nöja sig med att läsa fyra trötta rader i kvällstidningen dagen efter. Idag kan du ta reda på exakt allting om alla i en klubb, ideligen, dygnet runt.

Sportjournalistiken i Sverige har sannerligen utvecklats. Även om jag fortfarande kan sakna en mer poetisk betraktelse över allt det som inte går att mäta eller föra statistik över, som gruppdynamik, sammanhållning och inte minst det mentala spelet.

Eller en rent konkret sak som “hur påverkar det BK Häcken att Gais tagit klivet upp i Allsvenskan och ÄNNU färre snackar om laget från Hisingen i Göteborg? Hur smakar kaffet på det runda torget i Verona och vad är det egentligen för mekanismer som gör att en stjärnspelare som Albin Ekdal, som varit utlandsproffs i decennier inte bara kommer tillbaka till Sverige och Allsvenskan och är överlägset bäst direkt och hela tiden, när han uppenbarligen varit för bra för den inhemska fotbollen under så lång tid och även alldeles nyss?

Det finns en poetisk dimension av fotbollen som fortfarande är undermåligt skildrad i svensk media.

Annars är det väldigt berikande att röra sig i fotbollens värld. Den hyser så många passionerade och dedikerade människor. Jag älskar folk som verkligen brinner för det de gör och som också visar respekt mot andra som gör det, även om dessa andra bär andra färger, eller står på en annan plats i den sagolikt skimrande cirkus som utgör svensk fotboll.

I veckan har jag också spelat in ett avsnitt med Lars Lagerbäck. För egen del var det fint att få ventilera mitt livslånga trauma från EM 2004 när Sverige och Danmark spelade “due-due” och därmed skickade hem Italien ur gruppspelet.

Lagerbäck berättade att han hållit ett seminarium i Italien där stjärnbacken Fabio Cannavaro (som spelade 2004) kom fram efteråt.

Den gode Cannavaro (som Lagerbäck talade väldigt gott om) hade med ett snett leende konstaterat att matchen mellan de båda nordiska nationerna var uppgjord eftersom just resultatet 2-2 var det enda som såg till att både Sverige och Danmark skulle ta sig vidare.

“Vet du hur jag är så säker?” frågade Cannavaro. “Nej” svarade Lagerbäck. “För vi hade gjort samma sak…” sade Fabio och skrattade gott…

I dagarna är det också premiär för vår nya danska förbundskapten i fotboll. På många sätt är det ett väldigt bra tillfälle att kliva in nu. Svensk landslagsfotboll har sjunkit som en sten de senaste åren men ingenting är statiskt i fotboll, allting sker i cykler, allting är i rörelse, allting behöver ibland ta mark, dra in ny luft och jag tror verkligen att Jon Dahl Tomasson är rätt man för detta Sverige och inte minst mitt i den revolutionerande tid som all fotboll befinner sig i just nu.

Jag tror han är helt rätt man för att utveckla den nya generationen av unga svenska spelare som börjat ta för sig. Jag har svårt för åldersfixeringen i Sverige. Du går inte från att vara en briljant tränare till att bli en trött för detta bara dito för att du fyller femtio eller ens sextio. Kolla bara på Carlo Ancelotti eller minns hur många decennier gentlemannen Claudio Ranieri tröskade runt i fotbolls- gruvan utan att vinna något innan han 2015 fick vinna Premier League med Leicester. Det gick så långt att ALLA klassade honom som fotbollsvärldens största förlorare. Räkna aldrig ut en dedikerad gentleman…

Samtidigt behövs det sannerligen ibland att nytt blod förs in i en trött kropp för att livet ska återvända. Det ska bli häftigt att se vad vår danske vän kan göra med och för detta svenska landslag i fotboll. Glöm inte att du hittar allt du behöver i Nya Expekts app, givetvis också Sveriges match mot Albanien på måndag.