Det här är hela Sveriges stora festsal. Alla är inbjudna.

Askungens bal på slottet, när hon står i sitt fönster och ser bort mot det glittrande slottet, är en vacker bild på all mänsklig längtan.

Man kan stå i sitt fönster och se hela världen göra sig klar för en fest man önskade man var bjuden på. Ibland känns livet som det kan kännas när man står vid den allra sista busskuren intill en åker i regnet och det enda man ser är regnet som faller och de två ilsket röda ljusen från bussen man precis missat.

Är livet för någon annan? Det känns som om man rundar varje krön en halv minut för sent. Om och om igen.

Jag känner många människor som ordnar sitt liv efter denna väntan. Jag vet människor som lever hela sitt liv med en tappad dröm, som om själva tillvaron en dag släppte greppet om din hand och försvann, sprang bort för alltid.

Det är tuffa tider, både i världen och i vardagen. Många sliter så hårt de kan med allt de har med det känns bara som om det räcker till att på sin höjd nå vattenlinjen för några välsignade andetag av nödvändig luft.

Man lever men det är inte så mycket mer än så.

Vi stretar på i blåsten och drömmer om en ny kärlek, om våren, om ett nytt jobb, om att någon ska lyfta oss ur vår vindpinade, gråa lilla box och sätta ner oss på en paradisö av möjligheter och lycka.

Det är som om vi är inlåsta i ett mörkt lite rum. Vi hör folk gå förbi där ute.Vi ser deras skuggor genom det smutsiga fönstret men vi vet inte vägen ut. Vi tror vi är fast där för alltid. Vi ser inte att alla nycklar och redskap vi behöver för att ta sig upp och ut ligger utspridda på golvet framför oss.

Vi äger alla redskap i oss själva. Men livet kräver av oss att vi stannar upp, lyssnar inåt, tar en promenad genom vårt hjärta, att vi lyssnar sakralt och högtidligt på vårt inre har att säga om oss själva och allting runt omkring oss. Och vår samtid inbjuder inte direkt till sådana vandringar, och sådana sanningar.

Men den yttre världen går att öppna och förstå sig på, om vi inleder en kontakt med den inre världen.

Påsken är en tid som ger oss alla chanser att lyssna inåt, att försöka förstå nåden, röra vid det andliga i oss. Andlighet har ingenting med religion att göra. Andlighet är all den längtan du bär och känner.

En fest vi alla är bjudna på är den allsvenska premiären och i helgen drar det äntligen igång . I år fyller allsvenskan 100 år och som ung lärde jag mig att ALLTID ta ut en fest i förskott. Det slutade inte alltid som jag hade önskat men herregud vad roligt jag hade.

Och just i tider som kräver mycket av oss är det en nåd att få ingå i en stor, folklig och kollektiv rörelse. Den allsvenska fotbollen fyller 100 år i år och har aldrig varit i bättre form. Så oavsett om du har ett lag du älskar, eller bara vill vara en del av festen så är du innerligt välkommen. Det här är hela Sveriges stora festsal. Alla är inbjudna. Alla är lika välkomna.

Fotbollen förenar. Fotbollen skänker mening ur öppna händer. Ta dig ut ur ditt hjärtas hyreskasern och bli en del av festen du också. Vi ses.