Varför är det ingen som berättar de verkliga historierna från EM?

Vid varje mästerskap handlar snacket nästan lika mycket om mediehusens olika studios som om själva fotbollen som spelas.

De senaste stora mästerskapen har SVT och TV4 delat på matcherna och sändningarna inför. Jag tänker inte gå in och recensera enskilda medarbetare på de olika kanalerna utan tänkte mer resonera runt inriktningen.

Det är häpnadsväckande hur likriktat allting är. De två kanalernas satsningar är som spegelbilder. Det är några spelare, några experter och så dessa ständiga besök nere vid innerplan inför matcherna där de står och säger att det kommer bli fullsatt och att stämningen är på topp.

Konformismen är total. Varför vågar ingen tänka en enda meter utanför boxen? Det är en evig upprepning av sådant vi sett och hört miljoner gånger förut. Ständiga tjat om de olika startelvorna och i pausen snackar alla alltid om det vi precis redan har sett i första halvlek. Varför sitter det fem människor i en teve-studio och berättar för oss vad vi precis redan har sett? Hur många minns en enda minut av något som experterna sagt så här långt?

Vem vill något? Vem brinner för något? Vem orkar piska upp lite passion och lite känslor?

Varför är det ingen tv- kanal som skickar ut någon och gör ett reportage om vilken slags stad Hamburg är? Hur ser det egentligen ut i Frankfurt? Vem berättar historierna om människorna i Berlin, i Gelsenkirchen? Vem letar upp historierna om människorna bakom spelarna på planen? Varför bryr sig ingen om vilken mat man äter i Bayern, hur kärleken till landslaget ser ut och skiljer sig mellan Tyskland, Turkiet och Rumänien?

Vilken betydelse har det turkiska landslaget för alla turkar som bor i Tyskland? Varför följer ingen med en turkisk familj i ett dygn inför att deras hemland ska spela åttondelsfinal i sitt nya hemland? Vem filmar glädjetårarna när deras gamla hemland går till kvartsfinal och gör det genom att besegra Österrike?

Historierna bara väntar på att få berättas men ingen berättar dem för människorna i studion har fullt upp med att vräka ur sig plattityder och självklarheter med ett snett, trött ironiskt leende i mungipan.

Missförstå mig rätt. Alla som jobbar med tv under EM är kompetenta människor. Men det brinner inte. Det händer ingenting. Jag saknar elden, passionen, berättelserna, allt det som gör att jag en gång så svårt och djupt förälskade mig i den här sporten.

Birro tippar Kvartsfinaler

Spanien-Tyskland X

Herregud vilken match. Turneringens två bästa lag möts redan i en kvartsfinal. Den moraliska finalen som det känns. Känns väldigt oviss. Tyskland kommer kraftsamla, både mentalt, på läktarna och taktiskt. Spanien har varit helt överlägsna alla lag de mött men har bara mött rätt svagt motstånd. Ska bli väldigt intressant att se om deras fina spel betalar sig även mot riktigt bra motstånd. Tror på kryss och avgörande för Tyskland i förlängningen.

Portugal-Frankrike 2

Ronaldo har i sedvanlig ordning blivit en av turneringens stora snackisar, denna gång på ett lite annorlunda sätt. Frankrike har inte gjort ett enda spelmål (två straffmål och ett självmål) men det känns som om Frankrike ändå tar detta.

England-Schweiz 1

Humorkontot som kör förbundskapten fejkad Southgate (med hjälp av AI) är det roligaste som finns just nu. Laget har spelat uselt men är i kvartsfinal mot ett lag man bör slå de flesta dagar i veckan. Mitt hjärta säger Schweiz men jag tror England kraftsamlar och vinner. Men det blir inte vackert.

Nederländerna-Turkiet 1

Gött ändå med en italienare (Turkiets tränare Montella) kvar i turneringen. Imponerade av Turkiet som jag trodde skulle få svårt att ens ta sig vidare från sin grupp. Nederländerna var bra mycket bättre än Rumänien senast, det här blir jämnare men jag tror de vinner detta.