Den fruktansvärda arrogansen

Arrogans är granne med sönderfall. Inför Elfsborgs match mot Roma nyligen talade jag med klubbchef Stefan Andreasson. Han vittnade om den inte helt okomplicerade kontakten han haft med den italienska storklubben. De hade inte visat sin allra mest ödmjuka sida, för att uttrycka det milt.

Redan där och då började varningsklockorna ringa. Det skulle komma fler sådana.

Jag följde italiensk media hela veckan inför matchen och bilderna från flygplatsen i Rom visade trötta, missmodiga superstjärnor med uppdragna luvor och mulen blick. Allting vittnade om en spelartrupp som mer än gärna hade avstått sin gigantiska veckolön för att slippa sätta sig på ett flygplan mot Borås.

Väl på plats vägrade Roma att ens träna på Borås Arena. Detta trots att de flesta knappt satt sin fot på konstgräs och förra gången de gjorde det var mot Bodö/Glimt.

Hur det gick i den matchen? Norrmännen krossade mitt älskade Roma med 6-1 6-1!

Man hade kanske kunnat tro och hoppas på att Roma lärt sig något av den läxan.

Studio Allsvenskan var på plats på hotellet när spelarna anlände dit. De såg ut som bakfulla rockstjärnor och uppförde sig som om de var kungar över hela världen. Sedan såg ingen en skymt av dem förrän avfärd till matchen.

Väl där, under uppvärmningen, har jag folk jag känner nere vid innerplan, som hör några av de största spelarna säga: “Fy fan. Tur att jag inte startar i den här matchen.”

Tränare Juric väljer också att bänka ALLA spelare med kvalité. Det har mig veterligen aldrig hänt att INGEN av de bärande spelarna startar. Man räknar helt enkelt iskallt med att man ska köra över Elfsborg med sitt B-lag. Problemet är bara att även Romas B-lag drabbats av den klassiska arrogansen.

Elfsborg är KLART bättre än Roma och leder fullt rättvist med 1-0 i paus. ALLA spelare i Roma ser ut som barn som just blivit bestulna på sin sista godisbit. Det är så patetiskt att man bara kan garva åt det.

I andra halvlek sätter Juric in några av dina stjärnor och Roma tar över men då är det redan försent och Elfsborg vinner till sitt, återigen fullt rättvist, med 1-0.

Jag traskar ner till den mixade zonen för att ställa en fråga eller två till några av de italienska spelarna men ALLA traskar arrogant och motbjudande förbi utan att ens titta på en enda av journalisterna.

När tillfälliga lagkapten Paredes kommer ut växer ändå hoppet. En lagkapten för ett stolt och anrika fotbollslag borde väl ändå kunna ägna en halv minut åt att formulera sig över vad som precis hänt. Jo, tjena. Han får sin flygbiljett av en av de tusen gubbarna i Romas stab och traskar ombord på spelarbussen.

Den här arrogansen är alla svenska klubbars främsta förtjänst och gåva. Och det var en jävla tur att jag älskade Roma innan den långa kvällen i Borås. För jag lovar att Roma inte fick en enda ny följare efter det här debaclet.

/Marcus Birro