Så knäcker man koden med den moderna fotbollen.

Det är alltid nyttigt att simma ut en bit från den lilla pöl av verklighet man lever i. Ibland behöver man byta inriktning, ta del av något annat, släpa sig upp en bit ifrån den grop man gjort sig hemmastadd i.

Det gäller alla aspekter av livet. Men vanor är svåra att bryta. Man vill gärna ha sin verklighet som man är van att ha den.

Jag älskar att läsa media från andra länder och andra källor. Plötsligt vrids kameran 90 grader. Att läsa om valet i USA i amerikansk media ger allting en ny dimension, att se nyhetsprogram om Sverige från andra länder sätter ord på vårt eget land som man aldrig tar del av här hemma, att läsa om fotboll i italiensk media är som att kliva rakt in i en ny värld.

I Italien handlar väldigt lite om XG eller löpvägar.

Man tar passionen på blodigt allvar. Man skriver om spelet, om spelarna, tränarna och matcherna med en närvaro som saknar motstycke. Man skriver om sporten fotboll med exakt den vördnad som den är värd. Journalisterna tar min passion på allvar. Jag älskar den respekten. Jag älskar verkligen att de skriver med poetisk finess.

Nyligen läste jag en intressant artikel om hur man bryter näringskedjan i den moderna fotbollen. Går det, över tid, för mindre lag och sammanhang att ta rejäla kliv?

Och hur gör man i så fall?

Min övertygelse är att man måste ha blicken riktad åt flera håll samtidigt. Alltså måste man ha människor som på olika positioner i klubben jobbar aktivt och medvetet åt samma håll, mot samma mål. Det krävs flera nycklar för att lämna den cell som näringskedjan låser in en i.

Givetvis är de unga en av nycklarna. Att bygga för framtiden tror jag kräver att man tar risker. Man behöver ibland se lite längre än bara den här säsongen. Man behöver ha framtiden i blickfånget. Och unga spelare behöver alltid fler än en chans. Ge dem utrymme. En annan nyckel är spelarförsäljningar. Därför har det de senaste åren blivit väldigt viktigt med personer på ledande positioner som har blicken på potential hos spelare i lägre divisioner. Förmågan att se spelare som kan växa med uppgiften. Att kunna se vem i Sandviken eller Landskrona som har förmågan att ta kliv i rätt tid och i rätt sammanhang när de tar klivet till exempelvis Allsvenskan. Att vara en attraktiv klubb, trots att man är en ”mindre” klubb, är något verkligt värt att slå vakt om och utveckla, det är en gigantisk konkurrensfördel.

Tränarteamet är den kanske viktigaste nyckeln. Här har svensk fotboll tagit gigantiska kliv de senaste åren. Det är också fint att vi har tränare med väldigt olika filosofier, som tänder elden på sina egna sätt.

Och sedan måste man få en balans mellan visioner och verklighet. Många klubbar gör misstaget att sätta en vision från kansli -kontoret när man istället måste börja nerifrån och bygga visionen uppåt. Jag minns när ÖSK gick ut med att man inom några år skulle vara med om att slåss om medaljerna i Allsvenskan utan att ha en enda förmåga för att realisera den visionen. Idag spelar ÖSK i Superettan. Samtidigt; en dröm är en oändlig drivkraft.

De som aldrig någonsin själva vågat vara offentlig med en storslagen dröm är ofta duktiga på att skjuta andras drömmar i sank. Men vågar man drömma med ena ögat och hålla det andra öppet, vaket och nyfiket finns alla chanser att förverkliga sin dröm.